albionstories.blogg.se

Man kan vara förväntansful, glad och lite ledsen på samma gång. 

Har packat, fått mina pengar från jobbet och är redo att återvännda. Jag väntar på att Jay ska komma hem från jobbet så jag kan få skjuts till flygplatsen, inte helt fel även om jag hade velat åka tåget från Piccadilly Station en sista gång. Jag älskar hur det luktar på den stationen, myllret av människor och att jag kommer ihåg vem jag träffade vart där. 

Mina känslor för England har nog inte ändrats så mycket, jag har levt ett vardagsliv en del av tiden jag varit här och nej det är inte kul att vänta i regn på bussar som aldrig kommer, bo med människor som ibland går en på nerverna eller oroa sig för pengar, de vanliga grejerna finns här också och det är nog bra att jag fått uppleva det och inse att england är ett ställe att bo på som alla andra, På många sätt är det svårare att bo här och den vanligaste reaktionen när jag säger att jag flyttat hit från Sverige är typ " but why, it's a shithole" men det är mitt shithole and jag kommer nog alltid älska England. Jag ser det här lite som ett genrep och det lär kanske behövas ett par sådana innan jag flyttar på riktigt någon gång i framtiden. Men som tur är älskar jag er också så det känns nice att komma tillbaka haha ni gör det verkligen inte lätt för mig att flytta måste jag säga.  

 

 

 

No matter where I roam I will return to my english rose. 

Tre dagar och två nätter kvar i Machester, börjar redan känna mig lite nostalgisk. Jag bor hos Jay de här sista dagarna både för att det är kul och för att jag slipper betala sista veckans hyra. Jay bor i Worsley som ligger lite utanför Manchester och är väldigt fint (posh) upptäckte jag när jag vandrade igenom området idag. Och ändå längtar jag till "getto-snigel huset" hemma haha. 

Morrisseys hus på torsdag.. ser fram emot det. Jsg insåg häromdagen att förutom de gångerna jag varit där själv har jag bara varit där med killar jag varit romantiskt involverad med på något plan. Jag måste verkligen hitta en tjej med min smak, varför är det så mycket svårare?

Har gjort det mesta jag behöver inför hemresan, jag måste bara få tag i min chef eftersom jag inte fått betalt  för de sista dagarna jag jobbade, jag ser inte fram emot "vart är mina pengar" samtalet.

Tydligen får jag bara ha ett handbagage och en resväska så om jag ser ut som Michelin mannen på flygplasten finns det en förklarning. 

Tja vad gör jag nu.. det regnar, jag lyssnar på musik, äter gårdagens fish n chips och tänker att om världen nu skulle gå under på fredag så sitter jag på ett plan någonstans mellan sverige och england. 

The Courteeners.. en av de absolut bästa konserterna jag varit på. Det var underbart, totalt galet, och de spelade alla mina favorit låtar. Tappade bort Jay som jag var där med men träffade en annan Jay ironiskt nog och vi spenderade konsertern tillsammans. "Wir all slags oan Holiday".. for att quota Trainspotting.  Vi var i mitten av allt, mosh pit och jag måste säga att det var nog tur att Jay nr.2 var där för det gick vilt till, människor och öl flygandes överrallt.. och sen är det inte helt fel att ha någons axlar att sitta på. Efter konserten sa jag hejdå till Jay nr.2 och mötte up orginal Jay ( vet inte om det här är jätteförvirrande men jag tycker att scenariot är rätt kul) och vi gick till någon fest hans kompis hade. Självklart träffar jag massa roliga människor när jag bestämt mig för att åka hem. 

Lördags var recovery saturday och jag spenderade mestadels av dagen ner bäddad. Idag bjöd Andrew och Donna ut mig och Veronica på middag eftersom jag ska åka, vilket jag tyckte var shysst av mr. landlord. De är otroligt konstiga människor dem två men jag har bott här länge nu så vi kommer ändå rätt bra överrens. Donna verkade ogilla mig först men nu är jag the golden girl, men kvinnans humörsvängningar.. christ. Jag kommer sakna veronica och jag undrar om jag kommer tycka att det är skönt eller tråkigt att inte ha ett hus fullt med folk när jag kommer hem. Troligen det första alternativet för att vara ärlig. 

Jag har insett att jag troligen kommer behöva köpa en till resväska eftersom jag kom hit med packning för typ en veckas semester. 

Det finns ett mörkt moln på himlen, konsekvenser av att vara oförsiktig.

 

Nu har jag ungefär två veckor kvar här i Manchester.. det känns både bra och mindre bra. Det lär inte vara sista gången jag bor i England och det dröjer nog inte länge innan jag längtar tillbaka. Blir det Manchester igen nästa gång eller något annat ställe, vem vet? 

Men det blir kul att komma hem också, (även om jag har hört om vädret, liten chock för nån som inte sett snö i år). Är dock lite rädd att många saker ska ha ändrats.. :P

Jag slutade på jobbet idag och jag kände mig väldigt fri. Pratade lite med Tom igår, vet inte riktigt vad som händer med oss. I vilket fall som helst betraktar jag mig som singel eftersom jag har en dejt imorgon haha. Fredags var jättekul och jag vaknade upp i Oldham. Ska passa på att shoppa julklappar och kläder innan jag åker. Måste ta en tur till the iron bridge och Morrisseys hus igen.. borde göra en lista över vad jag vill göra nu när jag är ledig. Stannar nog hos Dave och Leahs i helgen igen.. jag tror att deras sena vanor har smittat av sig på mig och att det är därför jag skriver detta 02.00..  

Så det var ett tag sen. Min anledning var att jag ville ha saker "fixade" tills nästa inlägg kom men det har visat sig att även om det var lätt att flytta hit är det svårt att hitta någonstans bra igen. De senaste 2/3 månaderna har jag jobbat sjukt mycket för att ta igen för sommarens eskapader. 

Bra saker att se fram emot: Ikväll ska jag, dave och leah gå till julmarknaden och gå till några pubbar. Courteeners konsert den 7:e, sen måste jag bestämma mig om jag ska gå ut med Janet eller leah för deras födelsedags fester är samma dag. Jag har blivit ganska bra kompis med veronika, en slovakisk tjej som går på manchester uni och bor i vårt hus. 

Jag fyller år på onsdag, 19.. you're not 19 forever pull yourself together.

Saker som går mindre bra: Jag gjorde slut med Tom i lördags och fick se en något otrevlig sida av honom, tydligen så var jag "just a shag". Jobbet är något pissigt.

 

Vad jag har bestämt, imorse faktiskt, är att när jag kommer hem i jul så stannar jag hemma ett tag. Då har jag varit här i 6 månader och eftersom jag inte hittar någonstans perfekt att bo känns det som att det är det bästa att göra. Sanningen är att jag saknar er sjukt mycket och jag saknar enkelheten, även om jag älskar England och Manchester vill jag flytta mer planerat nästa gång, kanske med någon för det är svårt att göra själv. Jag ska tänka över det här lite mer men om jag fortrarande känner så här om någon vecka eller två ska jag sluta jobba (jag är inte på kontrakt så det är lungt) och bara njuta av resten av min tid här. Är jag för drastisk? Vem vet men jobbet äger inte min själ och de håller på att stjäla Manchesters magi och så kan vi ju inte ha det!

Jag har börjar få in en jobbrutin och har hunnit med bussen varje morgon trots att den går halv 7, inväntar shockade miner...

 

Pappas besök var mysigt, som en liten mini semester innan allvaret. Ludlow var underbart fint som vanligt och Accrington.. tja.. de gör bra fish n chips. Det var ett tag sedan jag träffade min farbror så det var trevligt, han har flyttat till ett lite bättre område och saker och ting verkar flyta på rätt okej för McManus familjen. Vi pratade ganska mycket om hur staden hade ändrats, både för det bättre och sämre men det finns något lite sorgligt med alla pubbar som är igenbommmade och något lite uncomfortable med att de flesta vi såg gick runt i muslimska utstyrslar. Ludlow är Accringtons motsats, om ni kan föreställa er en steriotypisk engelsk småstad omringad av gröna berg och där husens namn slutar med cottage så ser ni nog något liknande framför er. Vi bodde hos några familjevänner, tog det lungt, umgicks och jag passade på att äta så mycket god mat jag kunde innan jag var tvungen att återgå till min egen matlagning hehe. 

Jag hoppas på att kunna ta ledigt i jul och åka "hem" i någon vecka, vi får se hur det blir med det! 

 

Jag bodde hos Tom i helgen eftersom hans föräldrar var borta, vi har det kul ihop och min anglofiliska sida gillar hans Salford/Manchester accent/hans hus/hans liv..haha.

..vem vet.. men vill man träffa någon nästan hela tiden så är det väl alltid något?

 

Förlåt för något usel uppdatering! Jag sitter på ett Hotelrum i stan med pappa som kommit på besök. Idag ska vi ta bussen till Accrington see the "sights" (det behövs en sarkastisk font)  och häsla på Uncle Peter. I helgen bär det av till Ludlow och sedan börjar jag mitt nya jobb på Hotel Marriott på måndag. Sedan sist har jag jobbat för open advertising men jag var bara där en vecka tills jag blev uppringd av hotellet, jag tar fast lön över kommision anyday!

 

Pappa hade med sig ett väldigt fint paket från Annahita (<3) med massa brev och pepp, tack så jätte jättemycket, jag blev verkligen extremt glad och jag ska skriva tillbaka till allihopa även om det lär ta ett tag!

Även tack till Anna som skickade ett brev förra veckan, jag har satt upp bilderna du skicka på väggen! 

 

Det börjar bli kallt här och jag träffar fortfarande Tom lite nu och då, jag har tagit kontakt med lite andra houseshares och nu när jag har ett mer stabilt job ska vi se om jag inte kan ta och flytta inom det närmsta tiden. 

 

Nu håller mitt gratis internet på att ta slut så det får bli en snabb uppdatering. Hörs snart igen. x

"If rain makes Britain great
Then Manchester is greater
As you dry your clothes once again
Upon the radiator
What makes Britain great
Makes Manchester yet greater

From Cheetham Hill to Wythenshawe it’s rain
Gorton, Salford, Sale pretty much the same
As I’m caught up without my jacket once again
The raindrops on my face play a sweet refrain"

 

Dagens låt

 

Trots lite oturligt väder kan jag inte hjälpa att älska Manchester. Jag blir fortfarande glad när jag åker genom stan. Jag älskar blandningen av gammalt och nytt, det schabbiga och det vackra. Kontrasterna, affärerna och accenten. Det är inte perfekt men det är England och det är nära nog.

     

 

På plus kontot: Nya tjejen verkar schysst, job introduktion imorgon och ska träffa Tom ikväll. 

Minus kontot: potensiella flyttplaner är osäkra, saknar er, min hjärna vill inte göra mig en tjänst och glömma Liam.

 

Tisdag natt till torsdag natt har varit de mest hektiska 48h jag har varit med om, for good and bad. Som ni märker är det två dar färre än vad jag skulle ha stannat men vi kommer till det. Jag är stolt över att ha flugit själv haha, jag slappnade inte av förrens jag faktiskt satt i flygplansstolen, upp till den punkten trodde jag att allt skulle gå fel!

Ben mötte mig vid flygplatsen och körde mig till hans lägenhet som var sjukt fin och så städad att det såg ut som ett hotel. Vi satt och pratade, lyssnade på Roses och tog dagens första öl. Runt 12 gick vi ut till en resturang, jag var utsvulten så det blev fish n chips för mig. Vi fortsatte genom staden, som var vacker.. det lilla jag såg, snabbt visit till en bar och sen till festival området. Mer öl och ett okänt band som var överraskande bra. Jag tror att detta nästan var den bästa delen av hela resan, vi satt i solen och allt kändes perfekt. Senare kom hans syster och hennes kompis och joinade oss och allt var väldigt hektiskt, jag vet inte hur många gånger vi tappade bort varandra. När vi hittade varandra igen för hundrade gången hade Roses just börjat så vi sprang dit. Det var en bra spelning, inte lika speciell/magisk som Heaton Park, men vi var mycket närmare den här gången. 

När vi kom hem igen var det ganska självklart att något skulle hända och det gjorde det också.. *fade out* Spare you the details men något äldre killar har sina fördelar. 

Och sina nackdelar som jag fick veta morgonen efter, han mådde verkligen jättedåligt eftersom jag är så pass ung. (han är 27 men ser yngre ut.. men then again så är jag 18 och ser yngre ut)  Jag vet inte hur länge vi satt där och jag försökte få fram sin synpunkt att det inte spelar någon som helst roll och att jag ville det lika mycket etc. etc. medan han pratade om att han hade lovat sig själv att inte göra något och hur hemsk han kände sig. Skyhög moral men ingen självkontroll är en massivt dålig kombination. Det slutade iallafall med att han bokade mitt hemflyg till kvällen eftersom han tyckte att han hade förstört allt etc. Jag fattade ingenting och gör det fortfarande inte.. men men.. put it down to experience!

Kände mig inte så jätteglad när jag kom hem och spenderade nästa dag i sängen. Lördagen var bättre då jag gick över till Leah och sov över där, det blev strömavbrott men vi skaffade vodka, ljus och spelade kort så det var mysigt.

Imorgon kommer en ny tjej till huset, förhoppningsvis kommer vi övverens för jag behöver lite mer sällskap här! 

Om 5 timmar bär det av till Belfast! Jag tror att detta hamnar i mina top 10 impulsiva beslut.. Jag kan inte motstå ett äventyr ( eller stone roses)! 

Jag har en glad nyhet som jag ska dela innan jag försvinner i några dagar: Jag var på jobb intervju på  Manchester Uniteds arena idag och jag fick jobbet!!! Jag är nu matchdags- servitris på Old Trafford! Så Anna B, nästa gång du kommer över och kollar på en match kanske det är jag som serverar dig ;)

 

Saker och ting har verkligen gått upp och ner för mig den här veckan, jag har känt mig ganska ensam(utflyttningar och en deja-vu känsla när det gäller Liam som jag helst hade sluppit) och det kulminerade i fredags då jag missade både min mormors 70 års dag och annahitas födelsedagsfest så den kvällen blev spenderad med min "sad songs" spellista och en näsduk i princip. Men ibland behöver man en sån kväll och sen dess har saker känts mycket bättre. Jag har träffat Leah några gånger och hennes/vickys nya kattunge, åt fish n chips i solen, och min andra jobb intervju gick väldigt bra! Jag får reda på om jag fått det jobbet på torsdag, jag blir jätteglad om jag gör det men om inte har jag ändå United jobbet. Ni skulle ha sett mig på hemvägen idag, jag fick kämpa för att inte le allt förmycket eller brista ut i sång.

Nu ska jag packa resten av sakerna och skicka Bens adress till mina något oroliga föräldrar! 

 

She'll carry on through it all.. she's a waterfall.. dum dum da da di dum dum

 

Jobb intervju på fredag för café/bar job och jobb intervju på tisdag för Manchester United. Hoppas hoppas.. det måste gå bra nu!

Jag följde med Jess (som jag bor med) till några hon/hennes pojkvänn känner från Salford Uni igår. Det var en kul kväll, vi började hemma hos en av dem, blev höga, och åkte till ett ställe där man kunde se ut över hela staden från en klippa, ganska coolt! 

Jag blir förvånad över hur vanligt det är med gräs här, bara jag går igenom området jag bor känner man lukten av det ibland..

Jess flyttar imorgon dock så mina kontakter här minskar, ännu en enledning till varför jag behöver ett jobb så jag får nått samanhang. 

 

Jag har bytt rum här in huset och bor nu på nedervåningen, rummet är inte lika fint som det andra men mycket mer praktiskt då det inte blir lika varmt och ljust och det är mycket mer privat vilket är skönt. Och 5 pund mindre i veckan, ännu bättre eftersom mina tillgångar börjar sina något.

Slow sunday. Sökte till ett jobb på IKEA idag, haha jag tror att jag undermedvetet längtar hem. 

 

Liam har försvunnit från jordens yta, eller från internets yta iallafall. Vi skickade några meddelanden förra söndagen.. men inget sen dess. Han har inte svarat på andras meddelanden på facebook så han är väl bara inte inloggad. Jag skulle kunna smsa honom men jag jagar inte någonsin... jag oroar mig mig hellre i tystnad :P. Jag är generellt lite sällskapssjuk så jag saknar honom lite dock. 

 

Nu till den största nyheten, jag ska se Stone Roses igen, i Belfast! Ben som jag träffade på förra konserten ville att jag skulle joina honom och hur kan jag säga nej till det. Jag har övervägt detta ganska länge eftersom upplägget att han vill betala för mig att komma dit är lite dodgy.. men jag har bestämt mig för att det definivit är värt det! Han verkade verkligen som en schysst kille så.. 22 Augusti är showtime! 

 

 

Har haft fullt upp de senaste dagarna. Mamma har varit här sen i måndags och igår sa vi hejdå. Lite konstigt att inte veta när vi kommer ses igen. 

Det har varit väldigt trevligt att ha mamma här, vi åkte till York i tisdags och det är verkligen en extremt fin stad, vi gick runt, åt afternoon tea och satt vid hamnen i solskenet. Det har varit jätte varmt här vilket jag är extra glad över eftersom jag äntligen fick visa mamma att det faktiskt inte regnar varje dag!

I tisdags var vi i Altringcham för att min jobbintervju var där, intervjun gick bra men jag tror att de ville ha någon med lite mer erfarenhet iallafall. Eftersom det var en rekryteringsfirma så hade de ett till jobb att erbjuda mig, ett sälj jobb där man skulle kunna svenska så vi får se om det blir något av det! Annars har jag visat henne runt i stan, Afflecks Palace, Piccadilly gardens och kanalområdet, men det har gått aldeles för snabbt!

När jag har bott med mamma på hotellet har Man. United jobbet försökt kontakta mig men eftersom jag inte har haft internet har jag inte sett det, jag hoppas verkligen inte att det är försent!     

  

 

 

Jag vet inte om jag drömde gårdagen. Festen som inte skulle bli av blev av och jag tänker skriva av mig lite förvirring.

Jag mötte upp med Liam och hans kompisar i Piccadilly Gardens och mr. nybliven 18 åring var ganska full redan då och jag gissar på att kramarna och kärleksförklaringarna var ganska relaterade till det, innan kvällen var slut tror jag att vi bestämt oss för att bli ihop och fucking flytta ihop. Vi åkte ut till Ashton där festen var i en kompis lägenhet, madrasser på golvet, minst 3 kattungar som sprang omkring och kaos. 

Vi pratade, drack, kysstes (he's a biter), var i vår egen lilla värld hälften av tiden. Ingenting var halvhjärtat, adoration, top of the world.

Jag har aldrig rökt på så mycket i mitt liv. Första gången jag testat en bong. Sjukt snurrigt.  

Jag förstår nu munchies, det var den godaste pizzan jag någonsin har ätit. 

Sov 6 pers på två madrasser oh så obekvämt, jag säger madrass men jag låg nog mer på Liam/golvet än på madrassen. Jag säger sov men det var mer en tävling i hur nära vi kunde ligga utan att få syrebrist och hur långt man kan gå med kläderna på i ett rum med folk.

 

Morgonen, the haze has decended and it don't make no sense anymore. What goes up must come down. Jag kände mig som death warmed up och allt kändes annorlunda. Jag betedde mig så osocialt och jag gör verkligen inte livet lättare för mig själv. Han var oförskämt pigg( för någon som spenderat nån timme halft borta på toa golvet kvällen innan )men ganska distant. Jag vet inte vad som händer nu, om det bara var drickan eller om det var något mer. Har jag totalt förstört mina chanser med tanke på att jag är exeptionellt dålig på att prata och vara bakfull samtidigt? Jag vet inte om jag är för paranoid men avslutet var definitivt inte bra. 

 

Vicky och Leah, som satt på trappen när jag kom hem och hälsade mig med "you dirty stop-out, what time do you call this" och fick mig att skratta trots situationen, har åkt till Liverpool och flyttar på måndag. Bläh.

Ser fram emot att träffa mamma på måndag iallafall!

 

ps. jag använder kanske bloggen lite för mycket som en dagbok.. sorry.  

Jag har en jobb intervju nästa onsdag! Det är som en trainee graphic designer.. herregud vem blandade ihop cv:na? :P Det är lite för bra för att vara sant för det är bra lön och man behövde inte ha någon tidigare erfarenhet såg det ut som. Jag ska göra mitt bästa men det är min första "riktiga" arbetsintervju så vi får se hur det går. 

 

Helgens planer, Liams fest, är mysteriskt försvunna och det är synd..